För några dagar sedan skrev jag en artikel att be om hjälp från mina läsare frågar om ämnen för mig att skriva om.
De två områden de kommentarer var filippinska humor eller brist på något på det sätt vi skämta eller berätta skämt. Det andra området, där det var några kommentarer var språkproblem och kommunikation.
Marcel, som bor i Kanada, nämnde att hans filippinska hustru, när hon har en annan filippinsk i deras hem skulle tala på tagalog.
Steve, som nu bor här i Davao med sin Filipina fru och 5-åriga dotter, nämner när det finns filippinska besökare i deras hem, kommer hans fru har konversationer i Bisaya ignorera det faktum att han är där.
Ian, som också bor i Davao, har samma problem.
För mig är det samma. Jag bor med min fru och tre syskonbarn. För närvarande är vår brorson är hemma från sitt Marine Engineering jobb och är här med sin flickvän. Om någon talar till mig, Bisaya används i stor utsträckning. När jag frågar vad de talar om, jag brukar höra något vag. Eller "det är ingenting."
När jag ställer en fråga, får jag en eller två ord svar som "OK", "kanske", eller liknande. När jag klagar, jag ofta höra: "vi är inte i Amerika, är du i Filippinerna." Med allt tal om respekt Filippinerna har för äldre, inte gälla om det påverkar dem direkt.
Mina syskonbarn är antingen delta eller har examen college för vård. De har haft engelska i skolan i många år. De kan läsa engelska och kan skriva ner sina rapporter i college på engelska också. De tittar engelska filmer och TV. Men med denna kunskap, kommer de inte använda det framför mig. För mig kommer de inte använda energi för att tänka och prata med mig.
Detta är inte bara i mitt hem, det är i de flesta blandade äktenskap här. Jag vet, det är deras land, sitt språk och vi valde att flytta hit. För mig är det intressant, när jag besökte här inför min flytt, skulle de flesta prata med mig. Nu är jag här, är det över.
Om du flyttar hit och bara leva med din partner, det finns inte mycket val, men om hennes vänner eller familj besök, eller om du hyr en inhemsk hjälpare eller om familjemedlemmar röra sig i användningen av engelska kommer att minska kraftigt.
Nu några läsare anmäla sitt intresse att lära sig det lokala språket. Om du väljer Bisaya / Cebuano, kommer du att förstå det språk som här talar, men hur lokal-tv. De flesta TV-program är på tagalog. Jag undrar ibland, om kommunikationen är att hålla oss ur slingan eller bara för att de inte är villiga att kommunicera på engelska omkring oss. Vad händer om du lär dig Bisaya och besökare tala tagalog, är du i mörkret igen.
Jag vet att det finns en inneboende blyghet från Filippinerna pratar på engelska. De är rädda deras uttal kan ha fel eller att de inte talar tydligt. Jag kommer att berätta för vänner och familj att prova. Om de inte kan hitta ett ord för att uttrycka en tanke, kan vi hitta ordet. Jag är patient, jag vill bara se dem försöka kommunicera med mig.
På grund av denna isolering och från vad jag har hört andra i samma situation, många utlänningar tillbringar mycket av sin tid hemma i sovrummet. De flesta har en TV i där och sin dator. Jag känner en expat som äter sina måltider i sitt sovrum också. Jag äter med familjen, men det enda engelska talas vid bordet är från mig.
För mig är denna situation irrelevant. Jag kan inte ändra vad som har varit sedan jag flyttade hit. Om du flyttar hit för att leva med en Filipina, antingen en hustru som har varit i USA eller någon du planerar att gifta sig här, att försöka göra detta problem förstådd. Det kan sluta planerna, men om du inte kan acceptera här i livet, kan det sluta på grund av det.
Jag hoppas i framtiden när mina systerdöttrar reser utomlands för att arbeta eller gifta sig och flytta ut ur hemmet, kommer saker och ting förändras. Jag har också levt ett isolerat liv i mitt förflutna så jag är van vid det. Jag gör meddelande jag ut ur huset under dagen mer än tidigare så att jag kan vara med vänner och att kunna ha samtal.
106 kommentarer till "isolering i en Filipina / Foreigner Hushåll"
Lämna ett svar
Webbplatser kostar tid och pengar. Vänligen Denna webbplats genom att donera om du vill
Powered by Max Banner Ads
Är deras språk som komplicerat att man inte kan lära sig tillräckligt för att klara sig? Finns det någon plats att ta klasser undervisar språk? Om så skulle få dig ut ur huset och lösa språkbarriären. Jag vet på våra åldrar funderar på att gå tillbaka till skolan låter inte roligt, men du måste göra vad du måste göra. Mina 2 cent eller ska jag säga peso. Jeff
Jeff,
Det finns lärare här men jag är inte villig att spendera pengar för denna kostnad. En av de första problem jag märker på språket är skillnaden i uttal av bokstäverna är annorlunda än en på engelska. Även grammatiken är annorlunda. Jag har varit här 2 år och plocka upp några nya ord ibland. Kanske en dag kommer jag att ta steget.
It would seem that if it is your house and you are the head of the house it would be you that set the rules and that your nieces who are living under your roof out of the kindness of you and your wife would be the ones that need to adjust their behavior,don't you think ? You mentioned that they are taking up nursing as a career hoping to improve their life and lifestyle by going abroad to work and live. With all do respect …I don't think that they will be speaking Tagalog/Bisayan/Cebuano in their future home or hospital . Maybe they are the ones overlooking a golden opportunity to learn to speak English in a more native manner.Perhaps a nudge from you or your wife may remind them of that !
I do know a Pinay physician here in LA …and we were discussing that very issue.And the use of Taglish mixed in with english among the nurses here in LA. She said that in her family (a family of lawyers…she is the black sheep of course as a doctor)it was discouraged and that while a student at the University of Philippines Medical School …it was discouraged and if heard could bring swift demerits. She is rather well educated from a good family in Manila and a very successful plastic surgeon here in LA and 33 years old.So I don't think it is a generational difference rather an educational one.
Just my personal sense of things.
As usual …you are doing a great job with your observations about life in Davao.
Michael,
Jag är inte chef för hushållet. Våra levnadskostnader är inte enbart från mig. "Mitt sätt eller the highway" attityd kommer inte att fungera om det är jag slår vägen.
Jeff, när du frågar om språket är så komplicerat att vi skränande lära sig tillräckligt för att klara sig? Jag förmodar från kommentar som du inte har lärt sig att tala några nya språk under de senaste åren! lol Det tog tre eller fyra års studier 5 timmar per vecka när vi är unga är mycket svårare nu. Jag har icke träffade en kille men som efter det första året att lära sig ett nytt språk på gymnasiet kunde tala nog att tala i den. Jag tror att när de flesta av oss kunde konversera i Visayan eller Talalog med en infödd talare kan vi mycket väl slut på tid! Och vet du vad jag menar med det! lol
Personligen Jag gör ett försök att använda orden i Visayan som jag vet, och som alltid är emot mycket bra! Även ibland med häpnad. Men att lära sig tillräckligt för att kunna sitta vid matbordet och bära på en halv sätt intelligent konversation? glöm det! Bara inte kommer hända! Kanske någon kommer att tro förväntar jag mig för mycket, men för mig, om du vill komma att leva i denna engelsktalande killar hus, att en engelsktalande jobb betalat för, och äta sin mat, som en engelsktalande jobb betalat för, och njut alla de fördelar som kommer med att leva med en engelsktalande person, att det är mer än rätt att du respekterar det faktum att han inte talar Visayan eller tagalog.
Ian,
The few words I know and use are Salamat (thank you), wali sapian (your welcome), Maayong Butang, hipon, gibee (good morning, afternoon, evening) Wala (left) Tao (right) and get a smile when used.
For something confusing, Wala (last letter cut short is No, wala (last letter stretched) is left. So I joke, “No Left) is wala wala.”
I vårt hus också en hel del Tagalog talas. Även Bicol mellan min hustru och hjälpare.
Men när jag är runt, har alla att göra sitt bästa för att tala engelska, especialy när jag är involverad i diskussionen. Om jag arbetar på min dator eller göra något annat, de kan tala vad de vill.
Jag försöker förstå tagalog, och jag förstår en del av det, men inte tillräckligt ansluta sig till en konversation på tagalog. Vid min ålder (60) är det svårt att lära sig ett nytt språk som inte har en tydlig grammatik.
Jan,
For me, I feel if I learn Tagalog they will speak Bisaya. If I learn Bisaya they will speak tagalog. If I learn both, they will find another dialect to speak.
Oh ja, jag förstår mycket väl att det inte är lätt att lära sig ett annat språk (vid våra åldrar) i synnerhet de många begagnade versioner och blandade dialekter som talas i Filippinerna. Men jag vet bor här i USA är ett vanligt klagomål för alla utlänningar som här är "inlärningen av språket" = "Vi talar engelska här". Men USA har gått ur den väg att rymma genom att spanska och andra språk på de flesta varje produkt kan du köpa här. Om jag skulle flytta till Mexiko skulle jag inte förvänta oss att tillgodose mig som vi gör dem. Jag skulle behöva lära sig språket. Som jag sa Bruce innan jag funderar mellan Belize och Filippinerna för pensionering. Belize huvudsakliga språket är engelska. Ju mer jag läser och lär, är Belize ser bättre.
Jeff,
Du har rätt. But the Philippine Govt advertises the use of English, and it is one of the Official Languages. But some speak poor english since the quality of English taught in the schools is bad too. There is also the feeling, “it is not my language so why speak it”
About Belize, no place is perfect, they all have advantages and disadvantages. As I said in the past, no matter where you chose, make some lengthy visits to try to get a feel for the country. Two weeks in a 5 star hotel only shows you the good life if your rich and will live at the hotel.
Min fru har lärt sig att när jag ger henne hästen ögat under en av deras samtal att hon kommer att stanna och förklara för mig vad de talar om. Jag har kommit till den punkt att jag brukar kunna ta upp ämnet, men 9 gånger av tio samtalet är bara ingenting av betydelse, bara Filippinerna yakking om dag till dag junk ... som de älskar att göra. Jag har inget emot att höra om det goda grejer senare. Vad jag finner mycket oförskämd är människor avbryter min fru och mig när vi står där med ett samtal och de bara rumpa i och börja prata med min fru, som om jag inte var där.
Marvin,
Interruptions and ignoring you while talking is so common here. They talk about “Respect” but it is a one way street.
My wife has been in Canada for barely a year now so I try to tolerate occasional slips. However, we are in English speaking country and I expect her to speak English all the time except for situations when other person can not speak English (which is quite rare here). On top of it, her English is very good so it's not too difficult to follow my request if she tries. She has been trying her best but it's mostly other Pinoys that start conversation in their language and she follows. As it was mentioned here by other people, stuff they talk about is of no interest to me mostly, yet I find it very rude and insulting anyway. And there have been couple of cases when topic was directly concerning me and my decision on certain matters was required and I had to wait for my wife to finish her blah, blah with other party before I was finally allowed to know what has been discussed. Much of time was wasted that way and my patience has run very thin. There were few instances that I have completely blew of my lid and erupted in to heated argument. Now I strictly demand that while we live in Canada, I don't want to hear any Filipino in my presence if at all possible. You guys have much worse situation to deal with being in their country, however I think that your immediate family and guests in your house should do their best to converse in English.
Marcel,
Du har rätt. Let me know how long that lasts once you move here.
For me it is the same situation as yours Bruce. I only ask my wife and her children to speak in English at the dinner table, but they wont. They could be a bit more considerate. After all we send these kids to school. They have been to college one is in high school but my point is that I only ask for them to speak English at the table at mealtime. I have a TV in the bedroom now and take most of my meals there also.When her family or friends come over they automatically start talking in there own language and thats when I just leave the room. After everyone leaves thats when I'm told that I was rude, in English by the way. There seems to be a standard for Filipinos and another one foe foreigners here and automatically (magically) we should know what to do and how to act. I did not learn the language here because I was laughed at when I mispronounced the words. I did get tired of trying after a few months if I was going to be laughed at every time.
Steve,
As I mentioned in my reply to Marvin, respect is a one way street.
For me it was the same in my first marriage. I lived in California and married a lady originally from Argentina. When her family came to our house for a family dinner, they spoke Spanish. One time I left the dinner table and went to my bedroom. My wife told me I was rude. I told her they were guests in my house and they were the ones rude. I told her as my wife, she should stand up for me, not them.
We have little choices here so we need to get used to it. I find myself spending more time with expats so I can talk, but many have lifestyles different than mine so that get uncomfortable too listning to them brag about their women, bars, and golf.
Hej, jag ny på din webbplats. Dess en bra sajt för du gjort en väg för lokalbefolkningen och utlänningar att lära från dina observationer och åsikter om att leva med liv och kultur Davao.
När det gäller det ämne du har skrivit, håller jag med era observationer. För ett par år sedan hade jag en amerikansk granne Mr Art Cole, en pensionär, som gifte sig med en Filipina här i Davao. Båda var i sixtees ålder. ART, som är en uttalad typ av person, normalt höja sin röst för att säga "tala engelska ... på engelska" när anhöriga eller vänner till hans fru började prata. Detta inträffar oftast under frukost, lunch och även middag där de flesta människor i hans hus samlas runt.
Men lyckades konst att skapa en "English please" policy för varje medlem av huset för att tala engelska när de är framför honom, fanns det fortfarande instanser människor pratade Cebuano eller tagalog bakom hans rygg.
Merparten av tiden kan jag konstatera Art "isolerar" sig Infront av TV: n eller framför hans bärbara dator - dra sig tillbaka från "bullrig och champagne" tala om hans fru och släktingar / vänner som bor med dem.
Jag trodde sådant scenario ovan är bara ett enstaka fall, men som vad jag läste från din webbplats, var det inte. Jag kan föreställa mig de svårigheter som man måste gå igenom. Det är svårt att lära sig nya språk som Cebuano eller tagalog på egen hand.
Jag hoppas att filippiner besöker din webbplats kan hjälpa engelskspråkiga utlänningar som är i en liknande fix klara upp med språkbarriären, och trivas här i Davao.
Mer kraft till dig. Tack.
Caesar Erel O. Macahilig
Översättare
(EnglishTagalog och EnglishCebuano)
Cesar,
Tack för att hitta och njuta av min webbplats. Jag tycker att ha filippinska läsare och dem dela sina kommentarer och synpunkter. Jag lär mig mer av filippiner som fortfarande bor här då utlandsstationerade eller filippiner bor utomlands.
Jag hoppas att träffa dig en dag. Även om du någonsin har något att dela med läsarna, välkomnar jag er att vara gäst författare.
Den inte isoleras, är det mer normalt. Även när par får tillsammans, de utlandsstationerade sitta vid ett bord och fruarna på en annan.
Eftersom din sympatiska, om du är i Davao, kanske skapa ett gratis Vizcaya klass för expats att lära. Många av oss har inte råd att anställa en privat lärare.
Hej Bruce,
Ja, jag håller med dig. Det är mer på normen. Att få in isolering är ett resultatet av det.
Tack för att erbjuda mig att vara gäst författare på din webbplats. Jag ska försöka dela med sig till läsarna. (Även om jag inte är författare jag själv).
Med en fri Vizcaya klass för utlandsstationerade är en bra idé. Visst skulle jag gärna hjälpa utlänningar här i Davao. Det är gratis. Låt oss försöka vad vi kan göra för att lära Cebuano och tagalog ...
Förresten Bruce, lever jag i Davao City på Bolton Street. Jag är också en anställd vid Luftfartsverket i Filippinerna på Davao flygplats.
Tack igen.
Caesar Erel O. Macahilig
Översättare
Engelsk-Cebuano och engelska, Tagalog
Caesar,
Do not worry about being a writer, nether am I.
Jag kommer att prata med utlandsstationerade jag känner och kanske vi kan försöka hitta en plats för klasserna om vi får tillräckligt intresse. Jag redigerar din kommentar att ta bort din e-post och cell, känner jag att det inte borde vara ute för någon att ha.
Bruce Jag uppskattar din ärlighet som jag har sagt på din blogg förut. Jag funderar lämnar Filippinerna på grund av språksyn problemen. Jag kollade på Internet för eventuell omlokalisering ställen och träffa på en blogg för Dominikanska Republiken. Någon frågade om pension till Dominikanska republiken och en amerikansk som påstår sig leva i Filippinerna sa, "Varför tänker att leva i Dominikanska republiken, eftersom språket kommer alltid att vara ett problem. I Dominikanska republiken alla har att få barer på sina fönster. Jag bor i Filippinerna alla talar flytande "perfekta" och n man har barer på sina fönster. "Varför vill han ljuga? Det har varit min erfarenhet få tala konversera engelska och så långt som "perfekta" English jag inte skulle veta det om jag hörde det. Varje plats har jag bott i Filippinerna har det funnits barer på fönstren utom min 37: e våningen condominum i Manila.
De som säger att lära sig språket brukar agera som om du kan sätta en tejp på somna och vakna tala ett nytt språk. Vilket språk de vill att jag ska lära eftersom det finns så många dialekter. Jag läste i tidningen häromdagen att fredssamtalen med MILF är svårt eftersom Filippinerna parter som deltar talar tio olika dialekter. De är alla från Mindanao. Men är det verkliga problemet jag har försökt och kan inte lära Tagalog och gammal för att bli frustrerad försöker bara så jag kan stanna i Filippinerna.
Jag känner mig isolerad. Det svåraste för mig är att vara på offentliga platser och inte veta vad som händer runt omkring mig. Min granne talar mycket bra engelska eftersom en man från England stödjer henne och hennes barn och hon måste tala engelska när han kommer över varannan månad för tio dagar. Hon var en OFW i Singapore hotell. Hon kommer ut för att besöka med Cardawe. Hon sitter i mitt vardagsrum, titta på min tv, äta och dricka min mat och insistera på att tala ett lanugauge jag inte förstår. Förr i tiden när hon skulle lämna skulle jag vara upprörd över Cardawe för att inte tala om för henne att tala engelska. Han skulle berätta att han gjorde. Jag sa då att han inte svarar på något annat än engelska. Han gjorde detta, men hon skulle svara Bisaya. Jag hade till slut säga till henne att inte komma tillbaka om hon inte kunde vara mer respekt för mig. Jag skulle ha varit toleranta om hon inte talade engelska, men det var inte fallet.
Cardawe min vårdgivaren talar hyfsad engelska och om inte för att jag inte kunde, och skulle inte stanna en dag i Filipinerna. Jag gillar vädret, jag gillar den långsammare takt, är landet vackert, kan jag tål maten, jag har i princip allt här som jag hade i USA och sjukvård jag får är utmärkt. Många har sagt mig att de önskar att de var lyckligt lottade, men kommunikationen måste vara viktigare för mig än dem.
Jag lockades till Filippinerna av Los Angeles konsulatet berättade alla i Filipinerna talade engelska. Jag fick veta engelska var det enda språk som används i skolorna och ett barn kunde inte avsluta högstadiet eller college, om de inte talar flytande engelska. Jag vänder mig sedan till Internet och matades de lögner som många Expat inlägg om alla talar engelska. Jag önskar din sida fanns innan jag gjorde flytten och jag skulle inte ha flyttat hit. Jag är säker på att jag kunde ha hittat en plats långt närmare USA än Filippinerna att leva om jag inte skulle ha med tanke på språkproblem.
Jag förstår din frustration och symphatize med dig.
Tom,
Since it is your home and Cardawe, besides being a friend is your employee, I agree to set a rule about the language used in your home. I know the feeling of isolation and wish we were closer friends. As you know you are welcome in my home anytime you like. Now I know about your difficulty of my smoking, I can respectfully step outside for a smoke if you visit.
Du kommentera Dominikanska republiken. Deras språk är spanska med mycket Creole franska. Du kanske vill titta på Belize. Om du behöver en följeslagare och vän med dig, kan jag vara tillgänglig.
hi sir, perhaps its high time you learn both bisaya and tagalog so you wont be out of the loop
Erlyn,
Jag håller med. Skulle du vara villig att vara min lärare?
Uppenbarligen många människor [OK-utländska killar mera lol] känner på samma sätt som jag gör, att vi gör vårt bästa för att passa in i en helt annan kultur på grund-bara för att vara ärlig, vi vill ha en relation med en kvinna som är förhoppningsvis mindre dömande och mindre krävande på det vi är vana vid. Saker har blivit så av handen där de flesta av oss kommer från att vi hellre skulle leva efter själva än att stå ut med den typ av relation som många [de flesta?] Kvinnor i vår generation efterfrågan på oss tillbaka hem. Så inte är villig att helt ge upp våra identiteter eller överlämna våra bollar över på ett fat vi söker en kultur där vi förhoppningsvis kommer fortfarande att uppskattas som män! Och många av oss tycker att här i Filippinerna. Vi inte kommer hit eftersom vi vill att någon ska vara vår slav eller tjänare, utan för att vi vill ha en situation som fortfarande tillåter oss att känna sig som män-ansvarig, stark, omtänksam-och Equal. Vi vet när vi kommer här att det kommer att bli problem och prövningar. Att vår vistelse här är alltid lite svagt, trots vår invandringspolitik status. Att vi kommer alltid att ses som en finansiell offer redo att fleece-av regeringen, av polisen, av köpmännen-och ibland av våra nära och kära och deras släkt. Min fru - som arbetar-av sitt eget val coz vi inte behöver pengar är alltid tillfrågas varför hon arbetar när hon "har en utlänning!" lol vilja något med en vit kille har hon vunnit på lotto och nu hennes liv är perfekt! lol Och när de säger "med en utlänning" de säger att det på samma sätt som någon säger "med en hund"! Som om alla utlänningar är samma och det spelar ingen roll vilken du har, precis så länge du har en!
Please dont get me wrong-Jag är här med val. Jag är lycklig nog att kunna leva var som helst som jag vill. Men jag vill ta reda på hur andra killar har löst bristen på respekt när det gäller t.ex. språkproblem vägrar att respektera sig oförmåga att tala Visayan / tagalog. Jag vill inte gå på bara klaga om det, inte heller jag vill gömma sig i mitt kontor-ätande mina måltider där av mig som minst 2 killar här har nämnt. Att vara en ogre verkar inte fungera, inte heller grunder för respekt. Vad fungerar? Vi har hört från de killar som har icke kunnat lösa problemet-how om att höra från de killar som har löst problemet [om det nu finns några! lol]
Wow, att min vän var brutalt ärlig! Nu har varit här fem år jag känner att jag nu vet hur min farfar filt eller behandlades något när han kom till USA från Litauen. Han lärde sig aldrig engelska och dragit fördel av många gånger genom hela sitt liv i Oregon. Nu vet jag hur många av latinamerikaner kände på min arbetsplats, eller tillbaka på 70-talet när jag arbetade med ett stort antal båtflyktingar från Vietnam, eller den professionella iranierna vi hyrt för minimilön. Nu vet jag vad diskriminering känns, men min Filipina hustru älskar mig och tar hand om mig och i detta skede i mitt liv det är allt som räknas.
Good for you, Marvin. In America I here people say,”If your in America, speak English or go home” now here we are in “their” country…..
I think the subject is a little old and worn at the edges. Much ado about nothing. If, as Expats, this is our biggest worry, then NO Worries, Mate!! Go to the beach and relax.
SteveinDavao
Steve,
So how was your day at the beach yesterday?
Steve-du hör hur människor känner så frustrerad och olycklig med sina liv som i desperation de ta att äta ensam i deras sovrum-och din kommentar är "mycket väsen för ingenting"??
Jag jagar att du aldrig känner så frustrerad min vän.
Och att döma av antalet kommentarer i frågan är du den enda som tycker att ämnet är "lite gamla och slitna i kanterna". Vi är riktiga människor här Steve med verkliga problem och verkliga bekymmer och jag är ledsen om vi tråka ut er! Mate!
Ian,
I försvar av Steve, har han varit här för bara några månader. Även hans hustru bodde i USA sex år med honom.
Jag minns när jag var här bara några månader och för mig, allt var underbart, var min fru och hennes brorsdöttrar bor hos oss underbart.
Jag säger inte att jag hatar dem, vilket jag inte gör det. Jag älskar dem alla innerligt och skulle göra något för dem, livet förändras över tiden.
Din Filippinska får familjärt bekväm med dig i huset och de återvänder till sitt normala liv. De inser också att de cqan livet sitt liv och inte oroa er.
Tänk tillbaka på din knytnäve månaderna och berätta var det annorlunda.
Jag hoppas med denna webbplats, kommer kommentarer från andra och den andra utlandsstationerade Steve lära sig. Även med denna information Steve kan justera eller undervisa hans familj hans behov av dem.
Bruce-gissning Steve träffar en rå nerv! lol Det är svårt nog att acceptera det faktum att vi börjar bli gamla, att den bästa tiden i våra liv är bakom oss, att vi måste lära oss att acceptera att vi måste se fram emot en ökad sjukdom, längre tider för återvinning, benskörhet, tankspriddhet , ökade sjukvårdskostnader etc etc - utan att inse att i vissa fall våra liv är bara så frustrerande att vi känner fruktansvärt instängd. Och det jag tycker är hur det måste vara för någon som känner att han måste gömma sig i sitt sovrum vid måltiderna, eftersom han bara cant står det faktum att han håller på att ignoreras och kränkt av dem som förmodligen älskar honom. De som omkring som han har byggt sitt nya liv. Lyckligtvis mitt fall är ingenting sånt, men jag känner verkligen för de killar vi har hört från för vilka det är deras verklighet. Och det är anledningen till mitt tidigare inlägg valde jag att inte gnälla och klaga utan att begära att få höra från människor som har lyckats lösa problemet.
Ian,
If in your house there is English spoken with conversations and camaraderie, if things get bad for me, do you have a room to rent and join the family?
I look forward to meeting you someday and getting to know you.
Regel nr 1: "TALA ENGELSKA!"
Jag är Marcel hustru och som Filipina jag vill vädra ut min åsikt om att tala engelska som en "regel". Att tala engelska är alltid en stor fråga mellan oss två speciellt om vi har min kollega filippinsk runt eller jag i telefon svara på samtal från en kollega filippinsk. Jag förstår att jag är i ett engelsktalande land, Kanada så att alla inklusive "I" framför ska ha ett initiativ för att prata på engelska eller använda engelska som den främsta formen av kommunikation för alla i Kanada. Om jag är med min man ensam eller med någon som inte talar Filippinska språk jag är väldigt spontan talar engelska. Min man håller på att tala om för mig att inget annat språk får för mig att använda medan vi är här i Kanada speciellt i hans närvaro men "engelska". Jag förstår det och jag är OK med det, men mitt problem större delen av tiden är när jag börjar prata med en karl filippinsk jag har blandade känslor, av någon anledning jag har denna tvekan att tala engelska med min kollega filippinska "Jag är angelägen om att De kanske tror jag är filippinsk och jag håller på att tala engelska till dem "och en annan är, nu hör jag mannen Filippinska start talar i filippinsk med mig kan jag inte sluta mig övertalas av dem och låta mig tala Filippinska tillbaka tillbaka. Av någon anledning blev det automatiskt, mitt undermedvetna skulle styra mig eller byta tillstånd mitt sinne att om jag vet och jag ser att jag kommer att prata med en karl Filipina det gör mig att glömma "English Rule" och automatiskt jag talar Filipino , och om det fallet hände i närvaro av min man att jag räknar med att vi kommer att ha en stor kamp direkt. Han känner att jag gör det med flit, är så oförskämd och att jag försumma honom.
Marcel's Wife,
I understand both your husbands and your views. It is difficult when someone is in a place when people are talking in a different language. Especially if they here their name mentioned and not knowing what is being said.
Your in Canada, how do you feel if your around a group of French Canadians and they only talk French.
Åtminstone du använder engelska när du inte med dina filippinska vänner. För att se hur Marcel känner har inbjuda honom vänner eller familj som talar sitt modersmål och du sitter och ser hur det är, speciellt om du hör ditt namn och några skratt och du inte vet om de skrattar med dig, eller dig.
För vissa som har kommenterat, hör de aldrig engelska i sitt hem. De isolerade till deras sovrum och hör bara engelska om de går ut och möta en annan expat.
Mina känslor när du har filippinska vänner besök, har dem åtminstone spendera lite tid att tala engelska och samtala med din Asawa. På så sätt han inte kommer att känna sig isolerad.
Ian, Bruce och andra
Jag menade inget illa vilja med mina kommentarer är det bara att livet bra här och vi måste förstå på bra och släppte av de saker som oroar oss mest! Solen skiner här och det finns en snöstorm i staterna idag. Vi måste inse att mer och komma ut och ha lite kul.
Jag har gå kyrkan och skaffa vänner där, och möten med vänner Mindanao och göra små utflykter till stranden och det lokala kaféet. Jag är inte ett företag typ, men vänner är alltid en bra idé, jag är inte stranden typen, men det är frisk luft och solsken och jag är inte en stor kaffedrickare, men det är tid utanför huset.
Allt jag säger är att försöka. Om vi sitter i våra rum och klaga, ingenting förändras, rätt! När jag kom hit visste jag att alla inte talar engelska, även om jag trodde att fler skulle prova. Så förvärrar som kan vara, kommer det inte förstöra min dag, jag låter det inte! Ok, om jag stannar gömda från världen, det är mitt gör. Ja, jag har tillbringat mina dagar i mitt sovrum med min TV och dator och jag har även haft några måltider där, men jag tänker inte ge efter för en självpåtagen Hermitage. Med undantag för stipendiaten som handikappad och inte kan komma runt bra, vi alla kan göra något mer och sitta önskar på bättre tider inte kommer att fixa det.
Vi måste göra bättre dagar. Jag antar att jag är den störande killen som alltid ser glaset som halvfullt. Ledsen för min okänslighet. Jag verkligen vill inte att såra känslor här.
Kom igen nu och le, det snöar inte här! Min familj tillbaka i Ohio är sååå avundsjuk!
Jag är alltid tillgänglig för att komma ut och ta en kaffe eller lunch och jag skulle njuta av att träffa dig. Bara ropa och jag kommer att vara där.
SteveinDavao
Steve,
Your personality and positive outlook is one of the reasons I am glad we met and I consider you a REAL friend. I just wish we could see each other more often.
With this site, we can look back in a year or two and see if you have changed.
About the glass and the water, remember, here in the Philippines one drop of water is Tubig (too big)
Bruce, hade jag kul på stranden på lördagen. Jag måste addmitt Jag är inte mycket av en strand goer. Jag måste vara försiktig med för mycket sol. Oss gamla vita killar brinner mycket lätt. Vi gick till Blue Jazz och hade en fantastisk tid. Vi träffade en Australisk par där och hade en trevlig pratstund, sedan tillbaka till Davao och lunch på Boyds Pizza. Spenderat cirka P1800 hela dagen ut. Inte dåligt!
Steve,
Glad you enjoyed it. Hope to see you Wed night for the FoM Valentines Dinner.
Steve-inte för ett ögonblick trodde jag att du menade något illa vilja! lol vuxna om de är ärliga med vad de säger, ibland är överens, och ibland oense. Thats hur livet är. Och vi ibland skadar andras känslor! Jag säker på! lol
Men som du Steve Jag försöker vara ärlig. Om vem jag är och vad jag tror i. Jag vet att massor av människor som kommer att berätta för mig vad de tror att jag vill höra. Vad jag behöver är människor som kommer att berätta hur de truely känner-och om det ibland mitt ego blir blåmärke så vara. Men så länge vi är sanna om varför vi säger saker, och inte säger dem bara att försöka orsaka problem som är bra med mig. Selena sa i morse om hur utlänningar dödade deras pinay partners [egentligen sa hon att om en pinoy lämna sin hustru "minst hon fortfarande andas"] Selena princip kallas en utlänning med en yngre fru en pedofil! För mig dessa typer av exteme uttalanden inte gör något när det gäller att hjälpa oss att få fram i livet, och är avsedda enbart för att orsaka strid och trångsynthet. Så vitt jag ser det Steve du har inget att appologise for-i själva verket den första öl / kaffe på mig! lol
Ian,
About the “left with her life, how about the house in, I think, Lanang where an Aussie was found burried in the front yard and his ex-wife and her boyfriends were arrested for the murder.
Bruce, I will be in Leyte later this week and will try to tell you what happens when the crowd is together. My advantage is my wife has been here in the us for almost 15 years and her english is almost better than mine. She is a unit clerk at the hospital and uses english every day. My knowldge of dilect is very limited but my family there has always been willing to speak to me in English. As you said only two weeks at a time. I will watch and tell you what I see on the other language issue. I also know a little spanish and can understand some of the words spoken there. Most times I can follow the conversation. They are often suprised when I interject a few words into the conversation.
Don M,
Yes, please give me an update and maybe a guest article or two to share your experience.
Jag skulle gärna skicka dig en uppdatering på min återkomst.
Don,
Tack och en 200-500 ord artikel med bilder skulle vara trevligt också.
This is starting to sound like a school paper–is that college rule paper single spaced!!! haha
Bruce- how do I get info on teh F of M dinner this week? I cant seem to find any information
Ian,
Jag mailade dig svaret. För alla andra finns det en pre Alla hjärtans dag Middag på Gardinia Frescia i Matina, 06:00.
Läget är på Morales Village Road. Stäng MacArthur vid bryggor macken strax norr om Buffet Palace.
Bruce-en sak på den här webbplatsen som driver mig till vansinne är det-Jag försöker läsa människors kommentarer när de publiceras. Men ibland går jag tillbaka till läsa något-och thats när jag reda på att du har skrivit en kommentar 3 eller 4 eller 5 inlägg tillbaka att jag aldrig sett förut. Jag antar att du går tillbaka och placera din kommentar där du känner att det passar in, men du gör mig galen gör det! lol Som jag sa att jag försöker att vara så lat som möjligt och hoppas att hitta ett sätt att läsa de senaste kommentarerna utan att rulla bakåt under de senaste 5. Några förslag?
Ian,
Because of some technical difficulties, I was not able to answer all comments this morning. Plus if you change your name in the comment heading or if you change to upper case it goes in as a new commenter and into moderation for approval.
Hej Bruce,
Det har gått en tid sedan jag har något inlägg här och för att jag är ledsen.
Men när jag läste ditt senaste inlägg var jag tvungen att skrocka med glimten i ögat och tillsätt en liten sak här bara för skojs skull. Ja, det problemet är även här i vår trakter också. Angeles inte är befriad från bristen på engelska i hemmet.
Jag antar att det är bara en av de många saker man måste vänja sig att bo här. Men för det mesta har jag funnit det en riktig välsignelse också. Jag tycker att om inte en konversation eller uttalande riktat till mig, jag måste alltid vara "ställs in" Så jag är fri att fortsätta med mina egna aktiviteter eller tankar.
Jag tillbringar en stor del av tiden utanför hemmet av eget val. Jag har vägrat att isolera mig eller förpassas till en självpåtagna skärselden.
Min fru och jag tycks ägna tillräcklig tid tillsammans att bristen på engelska används i våra hem är inte mycket av ett problem.
Även för mig själv, att vara på den lokala polisen avd jag är i kontakt med lokalbefolkningen hela dagen lång. De vet att jag inte talar eller förstår det lokala språket, så jag har en bra tid att försöka förstå deras användning av engelska som jag försöker hjälpa till att lösa vad problem de presenterar mig med.
Jag antar att verkligen, har sin allt i attityden en och vilja att anpassa sig till en annan och ofta frustrerande sätt att leva ...
Gene,
Yes it has been a long time hearing from you. I thought I insulted you or something.
It is good you found your niche. With the Police, do you get a whistle to blow and were a cute uniform with the ropes on the shoulder?
For me it is difficult since I enjoy conversation and sharing thoughts and ideas.
Wow-Du verkligen upp sent! Nej, aldrig en förolämpning.
Japp, får vi en wistle bulle inga Sholder rep. Nu känner jag mig berövade-hahaha!
Jag tycker samtalen och tänkte dela. I tider som de jag besöka några utlänningar som bor i närheten. Om fyller behov, men oftast inte det bara remindes mig en hel del av anledningarna till att jag lämnade staterna och flyttade hit.
Gissa det är allt för mig ikväll. Dess min tur att gå upp tidigt och spela "Mr Mamma ", gå till skolan och göra tvätten.
Hmmm, undrar jag hur mycket Viol ska betala mig för att göra allt detta "kvinnans arbete?" Just kidding-its trevligt att kunna hjälpa ut och lät henne sova lite senare ...
Gene,
Stand up for your rights, housemaids, even expat, needs decent wages.
I talked to my wife about this particular issue. We live in Texas and its very rare we run into Pinoys. When we do though, she speaks tagalog and I do not have a problem with it. We have also had pinoy visitors in our home and they speak tagalog, though my wife frequently brings me up to speed on the conversation. When we visited her hometown, it was about like you guys described. I would kind of hang out with and tend to my son while everyone chatted. The family was very nice and many of them had one on one chats with me. There were times when my wife was telling a story, and someone would break into english to ask me a clarifying question.
Naturligtvis var detta en kort vistelse för mig, så det aldrig kom till en punkt där det verkligen riven på mig. Dess gotta vara svårare när det är ett sätt att leva. När jag frågade min fru anledningen till detta, förklarade hon att det är mycket besvärligt för 2 Pinoys att ha en avslappnad konversation på engelska. Föreställ dig att du gick igenom arbetet att lära sig ett andra språk och fick tillräckligt bra för att hålla samtal, men inte riktigt flytande. Om du skulle träffa en annan engelsk talare i samma skick, skulle det vara besvärligt att tala i det andra språket och mycket mer bekväm att tala engelska. Jag föreställer mig detta skulle vara särskilt sant mellan familjemedlemmar.
Jag är inte säker om de andra folk här, men de flesta av prat har jag hört mellan Pinoys har tillräckligt english blandade i att du kan få kärnan i samtalet. Jag försöker inte minska någons ångest här, men det verkar naturligt att folk kommer att ha en stark preferens för att tala sitt första språk.
-Lonnie
Lonnie,
It all depends on the level of English the family knows and how willing and respectful they are to talk to you.
Lonnie-Jag håller med dig 100%. Och jag uppskattar att när de får upphetsad, eller använder anekdotiska referenser som den naturliga benägenhet att byta till det språk som de känner sig mest bekväm i. Att jag tar för givet. Vad är problemet är när de sitter vid middagsbordet med mig, och alla vet lite engelska, och alla vet att jag inte talar varken Tagalog / Visayan, vägrar de fortfarande visa mig någon respekt genom att tala på engelska. If my wife goes to another home I do not care what language she speaks in. If she is speaking to a relative on the phone i do not care what language she speaks in. When she is texting- which as you know is an almost full time event here- i dont care what language she speaks in. But when they are invited to eat at my table – that is when i expect to be treated with respect and have the conversation carried on in a language that we ALL can understand [ not just everyone EXCEPT me !!] People have said here ” well, if thats all you have to complain about thats nothing!”- but i can tell you that to me it certainly is something !!! There are many cultural differences and I honestly can say that I really do try to be considerate about those differences and to try not to make filipinos uncomfortable in my presence. But I deserve the same in return. And I will NOT give up like some and slink off into my bedroom to eat ! NOT IN THIS LIFETIME ! I will be as considerate as possible but i will not let you come into my home and disrespect me !!
Ian,
Again you tell it like it is. Too bad no matter what we do or live, we are not treated as equals.
Well, what about starting a food fight? you know, show that you are left out and flip some piece of food on a spoon at one of the main offenders? It will surely get their attention and may demonstrate the unfairness of their behaviour. Dont pick on a violent type though. Preferably a woman. It may turn out to be a fun night and you know, I think it could result in them thinking: “Hey! He was right. We are being rude.”
Roger,
DO you want me kicked out of the house? We all have to find our niche if there is this type of mix of family. As someone famous once said “you need to pick your battles”.
uh Gene- if you do windows I have an empty maids room you can use ! lol
Ian and Bruce,
You both bring up good points. My wife probably feels like you guys do. She is isolated in a foreign place, but has made it her home. The household language is not her first language, but her husband, child and neighbors all speak American. She spends a lot of time online chatting with her family… so much so that our little boy dancing on webcam is routine here. My wife fills me in on the latest family drama and all the funny observations that her family tells her about us and our kid.
With this said, the dinner table should be as sacred as the bedroom in the sense that both husband and wife should be partners with a unifying theme. In these venues, neither should feel like an outsider.
-Lonnie
Lonnnie,
Unfortunately for me, my nieces are not willing to make the effort to speak in English and have conversations with me and my wife will not exert any power towards them. I think she prefers not using English so much so it is an easy out. I love my wife and my nieces even without the conversations. I am not prepared or have any thoughts of leaving my wife, so this is one of my “Crosses to bear.”
MindanaoBob posted comments on his blog to the affect that he wouldnt name THIS blog so as not to embarrass people here who had a problem with people not speaking English at meals when the foreigner owner was present . [ I hope i havent misrepresented what he said- i'm trying to be honest here]
Bob said that as we are invited guests in this country it is up to us to learnt to speak tagalog or visayan. My comment to Bob was that I agreed with him- invited guests should respect the host- and that as invited guests in my house I expected them to show me that respect. But I do have to thank Bob to referring me to someone who teaches Visayan. Previously Bruce said that he couldnt afford a teacher and now I see why- the person Bob referred me to charges 250 pesos for 1-1/2 hours . But I will make an effort to learn more – just to make life a bit more fun.
Ian,
I commend Bob for his taking the time, money and effort to learning Bisaya. He has stated in the past he started and stopped. Then he made up his mind to DO IT, and he has.
I also remember a long time ago he stated he would only allow English in his home. Times change and idea and ideals change too.
We also need to remember Bob is an Entrepreneur and knowing the language can help him in his business activities. He also has been here in the Philippines for almost 10 years.
Another advantage for him was his wife lived in the States for, if I am correct, 15 years so she is able to conduct herself in English fairly well.
As I have stated on the recent past, I am not trying to condemn the Filipino people or this country, I am just trying to open the minds of people thinking of retiring here and some things they might encounter.
As I state, this is not America, the UK or Europe. This is an Asian country with a mix of cultures. There are so many differences to life here. Some sites like to paint a pretty picture and some condemn everything.
Some do it for activity and some for income. I make barely any money from this site and am not knowledgeable to use the internet to make an income to support a family. Some readers are kind enough to donate to this site to help, but it is few and far between. Some promise continued support but that never happens. I do not expect the readers to feel they need to support me. As long as I can find topics about life here I will continue to write. If I “piss” off some, so be it. I do not lie, or sugar coat life here as “the best place to live next to Eden' unless your in Toril and close to Eden Nature Park.
I started this site to tell about my life here and over time have tried to develop it as a guide for others making the move.
Bruce, thanks for giving us a place to learn about ourselves. You should be very proud of the service you are providing. Keep bringing us together.
SteveinDavao
Steve,
As I mentioned in a reply to Ian, My site has developed from this is me, to this is life here. Some of my articles has even caused arguments in my home.
I have also outraged some people and had negative comments from other Blogs. This is fine. I try not to insult anyone and respect the other blogs information and what the present to their readers. I do not steal or plagiarize other ideas as I know. Recently I have been too busy to visit many of the other similar sites I enjoy.
I write from my experiences and observations living here. Not all experiences or lives are the same. Some Expats have more money so they can live a better life. Some are single and enjoy a different lifestyle then me or others live.
Some have girlfriends or wives closer in age, some with larger differences. Some have educated ladies or employed and some have ladies with basic education and no work experience. Because of this, each ones situation is different.
If I am able to open each others minds, and share experiences it will help others in similar situations.
With this I have made some good friends through this site. Some I have met as with you and some I only communicate via the internet. With all this, I am happy and proud of the footprint I have made through this site.
Bruce,
Just noticed your last reply to mine. It's ok really.I get a great salary for playing house maid. Lots of great food as Viol loves cooking. And to be able to spend my life with the greatest wife that a guy could ever have.
I'd say thats the best salary I could have.
Besides, it's nice to be able to help her out round here. And on mornings that she does the choars, she brings me coffee and breakfast in bed.Truly, life doesn't get any better than than…
Gene,
I was joking just as housewives in America are not paid in cash. It sounds, even with a tight budget, you have a good life there.
Hej Ian,
yap I do windows also. But thats only because im taller than Viol. Or atleast thats what she tells me. Hahaha…
it's really hard to understand and speak visayam language, tagalog is our first anguage, i can speak bisaya but when someone is speaking i can't understand any single words she said, hahahahaha
Alantooth,
I guess your not native to this area and are from the Manila region. Do not feel bad not understanding Bisaya, I cannot understand it either.
hahaha what i mean bruce i can still speak bisaya but when i met someone and can speak better than me, i can't understand what the hell she's talking… lol
Allantooth,
Then talk Tagalog, everyone exept foreigners know that.
hi bruce,
thanks for a very nice site. i am curious and very much entertained by observations of expats like you on filipinos and the philippines in general. it's nice to know about how foreigners and most especially westerners like you think about us and our way of life.
i am a local currently living in the country and i really apologize if you feel offended if filipinos speak in the local language if they are in front of you. i sincerely feel that no offense is meant by it. maybe it's just a matter of filipinos communicating to other filipinos, a matter of one doing the easiest thing, which is speak one's first language. maybe the same thing would also happen if two americans converse with each other in a party in france even if the host is french, except if the americans are addressing the host directly. so maybe unless you are addressed directly, filipinos among ourselves always speak in the local language as a matter of convenience. shyness in speaking imperfect english i believe also has nothing to do with it.
unless of course it's in a business setting where english is the medium of communication, as in the call centers.
great website and keep it up.
Iccph2000,
I do not mind Filipinos talking to Filipinos in when I am out or when I am not part of their conversation. What upsets me in a social or family setting being left out of conversations and when asked what the topic is, I just get “nothing”
maybe they can't speak your language, it doesn't mean you're not part of their conversation or they left you out, just like me, i cant speak your language fluently, it always happens to me my cousins from states tryin to catch me up in yahoo messenger i hef to pause for a while and look for my pocket english dictionary, joke!!!!
Alantooth,
You are right, at times I am not in their conversation, they probably are talking about me.
Bruce- don't be discouraged as people will always speak what is most common and more comfortable to them. In time most formalities wear off such as in the case of you first going to the PI. What you are dealing with is cultural and generational barriers. It seems like you want to have deeper and more personal conversations with your nieces but this is a common problem in society with every country.
There is no quick way or answer to your issue of being felt left out in the conversations. If you think of how people interact and the fact that people will always feel most comfortable who they can indentify most with. Groups and conversations will always be centered around race, age and interests.
Even if you learned the language right down to the most perfect accent you will still be left out in some cases. I remember reading about Non japanese people moving and living in Japan, even some half japanese/Brazilian and no matter how proficient they were in Japanese they would still be considered outsiders.
If you are not willing to learn the language at this point, which i understand because it is difficult after a certain age and time in life. Then I would suggest just continue speaking english, being as honestly polite as you can and like Steve said in other posts don't let it rot your mind.
You probably don't think they know you are frustrated, but your frustration is probably felt by them as well. You said you had to bear another cross and your right, you probably do in this case. The only suggestion I can offer is to get more interested in what your nieces like but it has to be genuine or get them to find something interesting in you. I know everyone on these boards are of a certain “senior” age but I always go with the old adage that once you stop learning in life, your pretty much dead.
Living plants are flexible, In death, they become dry and brittle.
Also when you think people are talking about you, most chances they are but how you react will determine how long they will keep talking about you.
Anyways keep posting your thoughts, your observations are pretty interesting.
Hej Bruce,
Just found your site today and have read a couple of your articles – very good, very interesting!
I'ma Brit who has spent the past 2 UK winters here in Manila. I came here December '08 (aged 44) to meet my stunning online Filipina, April (25) plus her family of course, and then returned October '09 to see the beautiful little daughter we created between us, haha!
Regarding language issues, you do sound a little down regarding this problem, for sure. I know what you're talking about, since April's family all sit around yakking away in Tagalog too. They complain of 'nosebleed' whenever they have to speak English. Have you heard that term?
I have tried pretty hard to learn Tagalog, but it's a seriously tough language to crack. Sure, the pronunciation is non-intuitive to us Westerners, but worse than that is the diabolical (seemingly random) word ordering of each sentence. And they have about 6 different words for 'you'. And every verb has a different word depending on the tense you use! OK there are some patterns, but they are hopelessly complex and unreliable. Like the Philippines itself, the language has little logic or structure to it … it's Tough with a capital 'T'!
So anyway, after a lot of effort I gave up. Now I just let their yakking wash over me, and I try to pick out the occasional word and maybe use that to occasionally interrupt and say, “Hey, are you talking about ?” … following which April will generally tell me what's being said.
And there's a running joke here that whenever I hear them say, “Blah blah blah blah si Mike blah blah blah” I just go (literally), “HOI, blah blah blah **si Mike*** blah blah blah???” with raised eyebrows, and then they tell me what they're saying about me that I should know. It seems to work OK, but much of the time I'm just left to my own thoughts tbh (when the family are around). When it's just me, April and Anni (our daughter) then obviously English is spoken.
My suggestion to you is that you try to engage with your Wife at some opportune moment about what was being said at the table (say) just with a view to showing interest and getting up to date with what's happening. And then don't be afraid to gently but persistently grill her on some matter that they were discussing, especially if she tries to brush you off. If this annoys her somewhat then hey, now she knows how it feels to be annoyed! Just an idea, give it a go.
On another subject, I got robbed (pick-pocketed) out of P5k the other day on a Jeepney here in Las Pinas. I guess you guys all have your own cars etc, so you don't need my warning. But just to say, don't travel on Jeepneys, especially with a very young and vulnerable (and cute!) baby on your knee, cos you will be wide open to the 'Laglag Peso' gang who operate hereabouts!
Anyway, great site Bruce, think I'll be a regular visitor here even when I'm back in the freezin' cold UK (as of mid-March).
Mike in Las Pinas,
I do feel a little down. I enjoy conversations. It helps me get to know people, their life, their customs, what they enjoy, do not like and all about life here in my new country. The hard part is I can have great conversations with strangers and so little with my nieces who live in my home. When I ask what is being said, most times I get in reply “nothing.” As you say, learning the language here with different letter pronunciations, grammar and sentence structure, it is a difficult task.
I have heard of all the crime and pickpocketing in Luzon. Here in Davao I have not heard of any pickpocket problem from foreigners but had heard of a Filipino friend who had a cell phone case on his belt and had his phone stolen on a jeepney ride. That is why I keep mine in my pocket.
On a side note about honesty here in Davao. I keep my cell phone in the same pocket that I keep my paper money and money clip. A few times in a restaurant, I pulled out my cell phone and my money fell out. Every time it happened a Filipino called my attention to it and then bent over, retrieved my money and handed it to me.
Hey Bruce,
One thing I would say regarding your (young?) nieces is that in general young (eg teenage) women/girls do go out of their way to avoid discussions with 'old men' like us. I have a 16 year old daughter and having chats with her is like getting blood out of a stone! It just isn't 'cool' for them to be discussing their affairs with us old farts. So, don't feel too bad about your nieces, it just might be a teenage thing (or similar).
But seriously, try chatting to your wife about the conversation at the last meal (that you understood none of). Ask her to summarise the main points for you. This will keep you up to date with events, allow you to enjoy a good chat with your Missus, and probably bring it home to her just how much the language issue does result in your missing (ie she might see how you're getting isolated).
Having said that the one value that Pinoys seem to lack almost completely is empathy. Perhaps because life here is so hard, they don't do empathy!
Finally, my view (controversial!) is that it's unreasonable to expect a group of folks to converse in a foreign tongue just because there's one foreigner there who can't understand what they're saying. Even if it's his house! Me, I'd just let it wash over me BUT I would expect to have a conversation with my wife at some point to establish what I missed (the main points anyway).
Just giving my view, that's all ;o)
Mike in Las Pinas,
You are correct in your views, but I would expect more than a one word answer to my questions. Well that is life here.
Hi Bruce, First time writing here, but I've discovered your site and find it to be very interesting, with a lot of worthwhile comments from readers contributing too.
I'm sorry that you're kind of down about the language barrier, and I never realized that it was such a major issue among many, but now see that it really could be a big problem.
If I could make a suggestion–you seem like an approachable kind of guy, and someone interested in people. Have you ever considered volunteering at a nearby elementary school? You could trade your English conversational knowledge with simple lessons in the local language. English is taught to the children on a simple level, and your practicing the dialect on a simple level, with less judgement coming from small children might be a help to you. Maybe a barter system between teachers or where you all could learn each others' conversational dialect together would be good. I know that this approach helped me when I first started out, and it might help you and others too.
Maybe your wife and extended family would cut you some slack, and meet you halfway at the dinner table if you tried this.
This may or may not even appeal to you, and that's fine too, but you could give it a try.
If I can give any advice in learning the language, never underestimate the abilities of children in your household and extended family to helping you with your language skills. Grammar is not that important, just basic conversation is all you really need to start. You really only need some vocabulary and simple phrases to get started, and they're always happy to help and they don't even mind when you goof up!
Queenbee,
Thank you for visiting and commenting. I have seen your comments at the other site we both visit. I hope you will continue to enjoy my writings.
I like working with kids. I have never thought about what you propose. I have heard some schools and teachers feel insulted when a foreigner offers to volunteer your assistance. It makes them feel they are not qualified to do what they are paid to do.
If you have any contacts in Davao, I would be happy to assist in any school.
Sorry Bruce, I wouldn't know of any contacts in Davao. But I can't imagine any school there not being glad for any attention and interest that you might bring. Something to consider anyway…
Queenbee,
Thank you, I will look into it.
Hi Bruce, My husband had an idea for you, he said that possibly you could approach a local high school or technical school and let them know that you are looking for a tutor in Visayan. He seemed to think that many older students would jump at the chance for a small payment and a snack once a week. You could also spend some time conversing with them in English just to let them practice too.
Another idea anyway, I thought that it was a good possibility to learn too, without expensive lessons.
Queenbee,
Thank you and thank your husband. I will look into it.
I am here in the USA and my Fiance (Filipina) has been here two week's her and her family had told me to learn Bisaya first because Bisaya can speak Tagalog but Tagalog can not speak Bisaya. As far as learning to speak their language i believe and so many others most that do not wish to learn are just lazy. My Fiance speaks Bisaya Tagalog Japanese and English and i am slowly having her teach me all. I want to learn just as much as i can and for those already retired living their you must have plenty of time to learn. Also there is this site you can go to they teach for free http://liveinthephilippines.co.....gory/bebe/ and for those wanting to learn Tagalog use http://www.rosettastone.com/
you will learn fast. Lycka till!
Terry,
Since your gf is in the states, you have time to learn before you move here, if it your plan.
I am glad you are willing to learn both languages. Reading your comment, your logic sounds flawed. If you lean Bisaya only people who speak that language can understand you, if you learn Tagalog all Filipinos can understand you.
About lazy, ok, many are. There are some that have trouble learning. By reading you will not learn the pronunciation and many voels hare are pronounced different than english speakers. Good luck to your learning.
Hej Bruce,
I just wanted to report back about my progress with Tagalog issue in my house. Luckily for me, after bit of insisting (and couple of big arguments) my asawa ko got the point and started using English all the time. Just recently, we had a get together with some friends, also mixed couples, however this time my wife was only one among filipinas to always use English (not as before when all ladies yapped in Tagalog constantly) and in no time at all other girls started to follow. I can tell you that it was very refreshing that all rest of the guys could join the conversation as well, not as before when ladies and gents separated.
I have a high hopes that until I learn Tagalog, English will keep as connected because I don't wanna end up like one of the guys I saw during my last visit to Philippines. We went out to have a picnic by the beach and in this case the white guy came with about 20 Filipino family members. That group was particularity noisy, apparently they had a good time, except this poor white guy just sat there quietly and looked around with resignation in his eyes.
since I plan to retire there one day myself, I definitely plan to learn Tagalog even before I leave American continent and make sure that English is constantly used in our house over there as well.
Marcel,
I am glad your wife finally understood your discomfort. I hope it will continue when you move to the Philippines.
BTW Bruce, I wonder if you would not mind to write about your experiences from earlier in your marriage with you Pinay wife…
It would be nice to compare the notes.
Myself, I have been married to my wife for just a 2 years now, thereof, we are still considered newlyweds.
There are so many, by themselves very insignificant things we are going trough day by day in our life together that have to do with our cultural differences, which is totally different from what I have experienced with white ladies before…
For example, sometimes I joke with my wife that she has no sense of humor, does not understand sarcasm. Also from time to time when I comment on something and forget about it next second she remains upset about it for 2 days because she takes everything personally.
Marcel,
I will try to write about such differences. I too have been with my wife for a little over two years and our second anniversary is this coming June 9th.
Hej Bruce,
Found your website very interesting.I live in Australia but visit
Davao every year for a couple of weeks.I am married to Filipina
and have a 9yo son. Read your comments about family members
not speaking English when you are present.
I have had the same experience, but mainly from younger family
members. My theory is that younger GenY filipinos lack the respect
for elders as per traditional filipino values. Maybe they see foreigners as just a source of money,whom they dont have to pay
respect for.
Anyway- great website
Rob,
Thank you for enjoying my site. I find many older Filipinos, whee they are in a job where they never need english forget it. Also many young Filipinos enjoy speaking English. It depends on the person, not the age. Some feel it is not their language so why bother using it, no matter who only speaks English and some are caring enough to try.
The communication isolation is the most difficult thing for me living in the Philippines. I have started paying attention to foreigners when they are out with their lovers family in public, particularly in restaurants, and have found that many times they may be sitting with 24 people, but they are alone and isolate. All they are there for is to pay the bill.
When my next door neighbor is in town he generally invites me to go out to dinner with them at least one time while he is here visiting. On every occassion if not for me he would have been totally isolated. This was particularly noticeable at a birthday party he gave for his lovers son. Family and friends were there, at least 100 people, he had paid for the event held in a local restuarant and except for one lady when the event was over they left and did not say one word to him.
It is a common problem that I think all foreigners living in the Philippines go through rather if they admit it or not.
Tom,
I am glad it is not only me that sees that. I was at a restaurant at a local lodging. There was a foreigner sitting with his lady and 7 female family members. He looked so lonely and bored. All the ladies were eating, talking and laughing and he looks so out of place. Only one or 2 times did his lady tell him what was going on, but only in one or 2 sentences.
I have been leaving in the Philippines for 3 years and you do feel so isolated when people are talking around you and you can't understand. I can speak many Bisayan words, but not at conversation speed. Thanks for the website, I just found it. I am glad to find out I am not alone in Davao/Philippines.
Patrick,
Welcome and thank you for enjoying my site. If you have any observations or experiences you would like to share with the readers, please email me through the “contact me” tab and I will be happy to publish.
This was a very interesting discussion. I have been texting my wife-to-be about this issue. I will be living in Surigao and she says not to try to learn Bisaya or Surigaonon, because they are too difficult and Tagalog is the National language, so I should learn that one and then she can help me learn Surigaonon when I come.
Don,
Good your willing to try to learn before you move there. I have tried at times but never caught on.
i just bumped into your site and got interested. hmmm… i am a Filipina from Mindanao and currently in Cebu working at an american firm. outsourcing is quite booming and i took the opportunity to join the pool of resources Americans need.
i didnt know you guys are a bit insulted when we start talking in our dialect. it not a wonder now why my boss required us to speak in english whenever we are in the office.
thanks for this… and ill keep my twang when i talk to my colleagues tomorrow.
I am glad I don't understand most of what they are saying. Most people's conversations are usually gossip anyway, in any language. I have been married to a filipina for 14 years and have had many a christmas and new years where tagalog was the primary language. If it is important enough for me to know my wife will interpret. I have a few foreign friends who speak tagalog well. It doesnt seem to make things any better from what I can see. Ignorance is bliss!
Paul,
If you like to be in a situation where everyone is talking but you cannot follow what is being said and cannot be part of it, then it is a great situation for you.
Don,
I was meaning, if you would so be inclined, to write about your trip and experiences on your trip.